En soldat vandrade hem från kriget med en tom ryggsäck och dammiga stövlar. På vägen mötte han en gammal kvinna som bad honom klättra ner i ett ihåligt träd och hämta ett elddon. Som lön fick han ta så många koppar-, silver- och guldmynt han kunde bära.
”Pengarna får du gärna behålla”, sa kvinnan. ”Men elddonet vill jag ha.”
Tre märkliga hundar
Nere i trädet fanns tre rum. I det första satt en hund med ögon stora som tekoppar och vaktade kopparmynt. I det andra satt en hund med ögon som kvarnhjul framför en kista med silver. I det tredje vaktade en ännu större hund guldet.
Kvinnan hade gett soldaten ett förkläde. När han satte hundarna på tyget blev de lugna. Han fyllde fickor och ryggsäck, tog elddonet och klättrade upp.
Soldaten frågade varför föremålet var så viktigt. Kvinnan ville inte svara. Han blev misstänksam och vägrade lämna det ifrån sig. Sedan gick han mot staden med rikedom men utan att förstå vad han bar.
Önskningar som blir för enkla
I staden levde soldaten först generöst. Han åt gott, köpte nya kläder och hjälpte några fattiga familjer. Men han gav också pengar till människor som bara kallade sig vänner när hans fickor var fulla. Snart var guldet slut.
En mörk kväll slog han på elddonet för att få en gnista. Då stod den första hunden framför honom. Ett slag kallade hunden med koppar, två slag hunden med silver och tre slag hunden med guld.
Soldaten kunde åter bli rik. Han kunde beställa mat mitt i natten och få vilken dörr som helst öppnad. Först kändes det som frihet. Sedan märkte han att varje enkel önskan gjorde det svårare att tänka på följderna.
Prinsessan bakom murarna
I staden fanns en prinsessa som hölls instängd eftersom en gammal spådom skrämt kungen. Soldaten blev nyfiken och bad hunden föra henne till honom medan hon sov. När hon vaknade förstod hon att något märkligt hänt.
Nästa gång var hon vaken. Hon blev arg över att inte ha fått välja. Soldaten skämdes. ”Jag trodde att magin gav mig rätt”, sa han. ”Men kraft är inte samma sak som tillåtelse.”
Prinsessan ville lämna tornet, men på sitt eget sätt. Tillsammans gjorde de en plan. Hundarna bar bort låsen, inte prinsessan. Hon gick själv ut genom porten och berättade för folket hur rädsla hade styrt hovet.
Makt med ansvar
Rådgivare som tjänat på kungens oro försökte stoppa dem. Då kallade soldaten hundarna, men han befallde dem bara att vakta vägarna och hindra våld. Ingen skadades. Kungen tvingades lyssna på sin dotter.
Prinsessan fick sin frihet och soldaten en plats i stadens råd, inte därför att han hade ett magiskt föremål utan därför att han lärt sig begränsa hur det användes. Elddonet lades i en låst ask med två nycklar. En hade prinsessan och en hade soldaten.
De använde det endast vid verklig fara: en brand, en översvämning eller när någon gått vilse. Soldaten hade funnit guld, men den svåraste skatten var omdömet att inte önska bara för att han kunde.
Den här versionen av Elddonet är en fri, barnvänlig återberättelse inspirerad av H.C. Andersen.
Efter läsningen
När använde soldaten makten fel, och när använde han den ansvarsfullt? Fundera på varför ett ”kan” inte alltid betyder ett ”får”.
Fördjupa läsningen
När Elddonet läses högt kan berättelsen tas i ett svep eller delas vid en rubrik. Stanna gärna före lösningen och fråga vad huvudpersonen skulle kunna göra. Barnets gissning blir ett eget perspektiv, inte ett svar som måste vara rätt.
Ett bra samtal efteråt börjar med en konkret händelse: Vad såg personen, vad visste den inte och vilket val gjorde den? Därefter går det att prata om makt, samtycke och ansvar i barnets egen vardag. Håll frågorna öppna och låt tystnad få finnas.